Jag är säker på ganska mycket. Säker på att det som åker upp oftast kommer ner. På vad mitt egentliga namn är. På att det som göms i snö kommer upp under klimatförändringar (förutsatt att ... ja, ni fattar). På att julmust är gott. På vad jag tycker om Kim Källström. På att jag älskar vissa personer.
Och så vidare.
Men det enda jag är säker på gällande det som flest antal bloggposter handlar om just nu - Gaza - är att jag blir bedrövad av det som sker och framför allt över att jag inte har en aning om hur man ska nå en lösning.
Att protestera mot Israel ter sig förstås logiskt. Men samtidigt är vi ju inte historielösa. Vi vet att Hamas länge har arrangerat terrordåd i Israel och att deras målsättning är att sudda ut ISrael från kartan.
Kanske ska man då stödja Israel? Låta dem sudda ut Hamas? Men det går ju inte - ånyo emedan vi inte är historielösa. Vi vet hur Israel bildades. Vi vet hur Israel har agerat. Men vi vet också varför de har agerat som de har agerat. Och vi vet en av anledningarna till att Israel bildades. Och varför det skedde just där.
En Gandhi på vardera sidan, kanske. Jag ser ingen annan råd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En blogg som jag misstänker att jag kommer återkomma till, kul att du kommenterade så jag hittade hit. Hoppas det är ok att jag länkar?
Det är grönt.
Skicka en kommentar