Identifikation

Jag läste nyss detta i en roman jag köpte på Centralen:

En natt i slutet av 1984 klev jag ut från en krog och jag var blott en reflex ifrån att traska rätt ut i Strömmen. Det kunde ha blivit slutet på historien, så kallt var vattnet och så full var jag, men i stället blev det en början. Jag tvärnitade alltså på kajkanten efter att reptilhjärnan hade registrerat ett blänk några meter längre fram och några meter längre ner, stod där och svajade tills jag återfått något slags jämvikt och la mig därefter på stenläggningen för att sova. Men det var lögn i helvete att få en blund i ögonen. Alldeles i närheten, någonstans ute i dimman som låg som en krutrök runt mig, var det nämligen någon som skrek, om och om igen, som en outtröttlig jävla mistlur: "Jag är normal! Jag är normaaaal!Jag är normaaaaaaaaaal!"

Den där rösten ... kors, det var ju jag!