En positionsbestämning

Här har jag hamnat: i ett mindre samhälle på några stenkasts avstånd (men då talar jag om stenkast på min f d planet - där diskusvärldsrekordet mättes i kilometer) från Stockholm.

Pendlarort. Trots detta diversifierad befolkning. Gott om tjänstemän här, medvetna medelklassare som jobbar i staten. Också gott om irakier som städar statliga verks kontor. Gott om svennar som blänger snett på irakiska städares söner som kör BMW med blankslitna däck. Gott om alternativister som blänger snett på familjer som äter sen onsdagsmiddag på McDonalds. Gott om familjer som blänger snett på Idoljuryn. Gott om Idoljurys. Gott om människor som sitter instängda i något - övertygelser, behov, rädslor, leda. Gott om leda. Gott om dörrar att lirka upp. Gott om människor som försöker. Gott om människor som faktiskt lyckas. Gott om människor som lirkat upp fel dörr. Gott om människor som missat ett tåg. Gott om människor som ramlat av. Gott om människor som är som tåg: de rullar på, trots allt, genom snön, genom dyngan, mot något annat. Gott om sådan konskevens. Gott också om inkonsekvenser: min granne är miljömupp och gör av med max 3 mWh per månad bara för att sedan (igår) sätta två barn och man och sig själv på flyg till Thailand. Min kollega ger 200 spänn i månaden till fadderbarn i Bolivia men svarar inte ens på tilltal när en antagligen uteliggande hövligt ber om 10 spänn "och, om möjligt, en cig". I jakt på det uttryck som bäst beskriver vår art är man inte helt fel ute om man fastnar för just inkonsekvent.

Nå. Här framlever jag det liv jag skaffat mig. Jag arbetar, i allmänhetens tjänst, sopsorterar, drömmer, går på föräldramöten och blir vald till klassförälder. Engagerar mig i förskolans drift. Engagerar mig i idrottsklubbarnas ungdomssektioner och förhör engelska glosor. 3 barn har jag. jag älskar dem som om jag själv hade gjort dem. Vilket jag har gjort. Jag är man, så jag har en fru. Henne älskar jag också, högt och rent. Och hon älskar mig. Liksom barnen. Grannarna gillar mig. Kollegorna likaså. Jag är duktig. Driftig. Får saker ur händerna. Social som fan. Man efterfårgar mina kunskaper - i egenskap av yrkesman, förälder, allmänbildad, amatörhusrenoverare, tjänstvillig, you name it. Jag skrev min roll själv och jag spelar den bra.

Jag trivs dessutom i den. Tro inte annat. Att skjortan skaver ibland - det hör till rollen. I jakt på det uttryck som bäst beskriver vår art är man inte helt fel ute om man fastnar för just "skjortan skaver ibland".

Min jordålder är 42 år. Min ögonfärg blå. 185 cm. Min iPod på 60GB är full. Har tre e-postadresser. Gillar att köra bil. Får en tår i ögat när Zlatan blir lagkapten i landslaget. Ganska hetsigt humör. Groteskt morgontrött. Vill i gengäld aldrig lägga mig. Dricker: rödvin. Äter: efter 12. Resmål: hit och dit. Bästa film just nu: Crash. Läser: Ett annat liv av PO Enquist. Bästa platta just nu: Kewin Rowland and the Dexy's midnight runners/Searching for the young soul rebels. När den spelades in var jag fortfarande en rymdens Odysseus.