Bakgrund

Jag är inte härifrån. Jag skickades hit från ett avlägset hörn av den galax ni kallar Vintergatan. En akut koldioxidbrist i vår tunna atmosfär var på väg att göra vår planet obeboelig och i ett försök att rädda vår art skickades jag ut på jakt efter en lämplig ersättningsplanet. Jag fann denna, men det var då sedan länge försent. Den sista levande varelsen på vår planet förbrukade det allra sista syret där för över trettio år sedan. Så länge har jag vinglat runt i universum. Men nu är jag här. Jag ser ut som er, går som er, låter som er. Jag har kopplat upp mig mot ert kollektiva undermedvetna. Jag har tankat hem ett fiktivt individuellt minne, baserat på ett statistiskt urval av allas era indivudella minnen. Jag har till och med ett personnummer. Jag kan vara din granne, din bäste vän, din älskarinna eller älskare. Kanske din president eller statsminister. Din lagkapten. Du kommer aldrig att få veta. Det finns ingenting du kan se eller ta på som kan avslöja mig. Men jag är inte som du. Mina rötter är bara virtuella. Andras minnen av mig är konstruerade. Min blick är här och fjärran på samma gång. Jag sitter på min arbetsplats nu. Ja, jag har ett jobb. Ett slags kontor är det. Jag har ett eget rum. Glasdörr och glasvägg ut mot trettiosju andra glasbås. Jag har mycket att göra, mer än jag hinner med. Ändå saknar jag en uppgift. Det har jag gjort hela tiden. Jag vet vem jag är och var jag är men inte varför. Därför gör jag detta. För att skaffa mig en uppgift.

Nu börjar jag.